God eftermiddag! Då är det dags igen att blogga. Ju mer jag får skrivet desto mer blir jag nöjd. Det är en terapi att skriva, så länge jag skriver är ångesten borta men när jag slutar kommer den igen. I dag ska vi ha pepparbiffar av nötkött, pomes frites och vitlöksbaguetter till middag. Jag får väl gå över till mossan och dricka kaffe, Gerd och Anna är där och hjälper mossan att sätta upp julstjärnan i fönstret. Inte har jag hört av Camilla i dag, varken på telefon eller mailen. Jag funderar på att gå upp till henne, för den som inte visste är det min lillasyster. Ska jag gå över till mossan nu eller tömma konjakflaskan? Nej, jag bara skojade. Det börjar suga i kaffetarmen och i middagstarmen. Jag ska försöka att övertala Camilla att börja blogga, det skulle hon behöva. Det skulle vara bra, för hon gillar ju att skriva. Vi skiljs nu en stund men jag kommer tillbaka, lita på det.