Hej igen! Nu är jag tillbaka, nya djärva skott. Jag får väl ta upp Everöd igen, det har jag lovat. Gungebron till exempel, där var vi en gång, som jag minns, jag, Michael och far. Far gick först över, den gungade så jag vågade aldrig gå över och så var de stenar långt ner i bäcken så det såg kusligt ut, jag minns inte om Michael vågade gå över. En annan sak som var besynnerlig med byn var att det låg ett igenblåst slott på andra sidan bäcken. De som hade försökt gräva fram slottet hade blivit sjuka och dött, jag tror att de sa att det fanns skatter där under. En sägen sa att varje midnatt skulle det komma ett ekipage med hästar och kuskar genom byn, de startade nere i Lyngby och jag minns inte vart de skulle. Kuskarna var huvudlösa så det var tydligen ett spökekipage. Det finns många fler historier om Everöd men det tar vi en annan gång. Nu har jag varit över i mors lägenhet och druckit kaffe, samt läst tidningen, jag passade på att ta eftermiddagsmedicinen och äta lite. Mangesyndromet, en diagnos man får när man har hållit på med datorn för mycket, det påverkar talförmågan, man kan inte prata om något annat än datorer. Camilla har nämligen en vän som heter Magnus, han har bara datorer i huvudet. Han vet tydligen inte att Camilla har skaffat dator, då hade han varit där för länge sen. Det var länge sen man såg honom nu, men enligt Camilla så hade han blivit sämre och satt i rullstol. Nä, nu får det vara nog för denna gång, jag är relativt snart tillbaka.